Wilhelm Peterson-Berger kort historik
”Hit har jag längtat” – Sommarhagen
Man kan säga att hela Sommarhagen är en hyllning till PBs mor Sofia Wilhelmina, som hade gett honom musiken. Han skrev för över hundra år sedan, då han flyttade in på Sommarhagen, att med sitt hem hade han rest ett minnesmärke åt den älskade modern, åt den känsla som var den djupaste och innerligaste i hans komplicerade natur. Och det var ju tack vare ett arv, som han fick efter henne, som han kunde bygga det här huset till sig själv. Men det arv som hon hade gett honom genom musiken var ett mycket större arv.
Huset byggdes 1913-14. Byggmästare var Anton Paulsson från Åre. Målningsarbetena i Sommarhagen utfördes av den jämtländske konstnären Paul Jonze.
Huset Sommarhagen, som Peterson-Berger ritade själv, kom att bli en blandning av olika stilar, norskt, schweiziskt, fornnordiskt och inslag av engelskt villabyggande, kanske i stil med de villor som byggdes av rika engelsmän uppe i fjällvärlden.
.
Sommarhagen ligger vackert i kanten av ett skogsbevuxet område och med en blomsterbeströdd sluttning framför. Det finns ingen anlagd trädgård och inget staket. Allt skulle smälta in i naturen. P-B var mycket beroende av friden och avskildheten och han köpte mycket mark runt omkring för att slippa främmande villor inpå knutarna.
Vid utformningen av huset är det flera faktorer, som har haft betydelse: P-Bs intresse för norsk kultur, hans känsla för fornnordisk kultur.
Sommarhagen, är ett trähus, men är inte timrat. Huset är klätt med liggande panel, vilket är ett norskt sätt att behandla fasaden till skydd mot vind och regn. Denna typ av panel var på den här tiden ovanligt i Sverige. Huset är brunt och hade förr torvtak för att smälta in i naturen så mycket som möjligt, vilket var viktigt för P-B, t o m flaggstången fick bli omålad för att inte bli för iögonenfallande. Huset har, liksom de norska förebilderna, svalgångar och en veranda. Taket över dessa bärs upp av stadiga, spiralformade pelare. Från svalgångarna leder utvändiga trappor direkt ner på marken. På så sätt kunde gäster ta sig ut från gästrummen utan att störa P-B när han arbetade i musikhallen, och från svalgången utanför sitt sovrum kunde P-B osedd smita ut, när han genom sin lilla tittglugg i svalgången hade sett, att det kom ovälkomna gäster.
P-B använde sig inte av smårutiga spröjsade fönster, istället har Sommarhagen fått stora perspektivfönster, efter amerikanskt mönster, som släpper in den vackra utsikten.
Huset har konsekvent genomfört system av liggande fönster. P-B ansåg, att en "liggande rektangel är lugnare än en stående. Runt fönstren sitter kraftiga, rödmålade träinramningar, som ger djup relief åt fönstren. Dessa inramningar är dessutom svängda och formar sig som en gardin runt fönstren.
En bred stentrappa leder upp till verandan. Här intog ofta P-B sina måltider, samtidigt som han kunde njuta av utsikten. När det var vackert väder, satt han helst ute i gräset utan bord och stolar.
Från verandan kommer man till vänster in i husets kärna, musikhallen, husets dominerande rum. Här får man intrycket av att vara i en "kyrka". Det som främst orsakar den mäktiga stämningen i denna ryggåshall, är de kraftiga takstolarna av korsande bjälkar i blå färg, mellanrummen fyllda av genombrutna träornament i de ljusare blå och röda färgerna i starkt stilisering föreställande en sol, som går upp ur moln. Kanske har P-B här inspirerats av gamla vikingasalar.
Väggarna i musiksalen är klädda med manshög panel, som avslutas med en liten hylla avsedd för prydnadsföremål. Den är målad i en "mattblå och ljusviolett ton med blekt benvit grund". Enligt målaren Paul Jonze skall färgerna återspegla fjällens färg i dis. I musikhallen står PBs flygel Östlind & Almqvist 1913 (Renoverad 2019-20).
Överst på kortväggen sitter ett egendomligt litet fönster, kärlekens öga. I detta har P-B låtit sätta in ett rött glas. Vid en viss tid skulle den låga kvällssolen lysa in, reflekteras mot ena långväggens fönster och slutligen kasta sitt sken in i brasan. Man skulle på detta vis få en illusion av eld.
Under det lilla röda fönstret har P-B låtit måla en hyllning till sin mor:
"När Sofia Wilhelmina Peterson, född Berger, var död, den 13 juli 1913, lät hennes förstfödde, tacksam för möderne som för fäderne, bygga sig detta hus, sig till ett hem, hennes minen till ära."
Musikhallens norra vägg upptas av ett långt, liggande fönster. P-B ansåg att denna form på fönster ingav en känsla av lugn.
Utmed musikhallens innersta kortvägg sitter sovrumsläktaren. Denna läktare har, liksom trappan som leder dit, ett bastant räcke med mönster som påminnande om schweizerhusens utsirningar.
Under läktaren finns ett skåpparti, som avskärmar köksdörr och toalettdörr från den på engelskt vis inredda spiselvrån. Kring öppna spisen har ordnats ett litet krypin med dekorationer i mattröd och gul färg, och ett mönster av stiliserade flammor erinrar om målningar i gamla jämtländska bondehem.
Förutom musiksalen finns ett par andra rum på bottenvåningen: PB:s arbetsrum och ett rum som på sin tid fungerade som matsal och numera är bibliotek med minnessaker från kompositören.
På bottenvåningen finns också ett stort kök med serveringsrum och ett rum för betjänten Carl Johan Wenngren. Köket domineras av en stor AGA-spis. P-B var mycket stolt över denna spis som sattes in 1930 då han flyttade in i Sommarhagen för permanent boende. Det sägs att Selma Lagerlöf var den första kändisen som skaffade en sådan spis och P-B var den andre.
Den fornnordiska känslan i vissa av Jonzes målningar var en del av den nationalromantiska stil som genomsyrar hela Sommarhagen. Drömmen om fornstora dagar och en unik nordisk kultur hade varit framträdande under 1800-talet och passade bra ihop med Peterson-Bergers kärlek till den jämtländska naturupplevelsen.
På övervåningen ligger ett par sovrum. Det ena P-B:s eget med en balkong utanför. Från balkongen , där han ofta satt, hade P-B en svindlande utsikt över Storsjölandskapet och fjällen. I alla rum står vackra kakelugnar vilket var typiskt för tiden runt 1900. I några av rummen har konstnären Jonze valt en lätt och mer jugendmjuk pensel, där söta små blommor löper i en bård över väggen. Varje rum har sin blomma, och i de ljusa sovrummen återkommer dekorationerna både på väggarna och på de nätta skåpsdörrarna över sängarna. Som betraktare associerar man helt osökt till Sundborn. Det var inte bara Carl Larsson som skapade fantastiska väggdekorationer i början av 1900-talet.
P-B var mycket förutseende när han byggde. Han ordnade plats i källaren för centralvärme, något som var vanligt i stan mer mera sällsynt på landet. Han förberedde också för rinnande vatten och badrum, vilket installerades så småningom.
Under åren 1914 till 1930 användes Sommarhagen som sommarbostad. Från 1930 till 1942 var Sommarhagen P-B:s permanenta bostad.
En naturtennisbana finns runt knuten, i närhet till betjänten Wenngrens stuga och katten Kurres sista viloplats.
Peterson-Berger stiftelsen
Sommarhagen ägs och förvaltas av Wilhelm Peterson-Berger Stiftelsen sedan 1942.
Det är en privat stiftelse som är beroende av gåvor och ideella insatser för sin verksamhet.
Vi behöver byggnadskunniga, textilkunniga, allmänt händiga, musikintresserade och musiker som är villiga att hjälpa till.
Är du intresserad av att hjälpa till? Kontakta ordförande Lars Erik Olofsson.
e-postadress: wpbstiftelsen@gmail.com
Vi tar tacksamt emot gåvor för verksamheten.
Plusgiro: 158 58 15-2
